Wiki
Anteckningar och guider som jag bygger på över tid.
Till wikin →Många par glasögon:
Väldigt viktigt att man noterar hur blind ägaren av glasögonen är när man stäl deras hjälpmedel att se.
En del kepsar:
Jag ser väldigt bra ut i keps, vad mer ska jag säga?
Fia med knuff pjäser (inte återlämnade):
Dem låg på marken?
En kavaj, längre än vad det var tänkt att jag skulle ha den:
Inte mitt fel människans meddelande hamnade i min spam!
Västar i alla möjliga färger:
Blå, Blå, Svart, Svart, Svart, Gul m.m.
Snusdosor (inte återlämnade):
Counter: 3
Tändare (inte återlämnad):
Det var från en norsk jävel så det är tillåtet.
Ett par strumpor:
MINA STRUMPOR BARA DESPAWNA, VAD SKULLE JAG GÖRA? HA MINA TÅR UTE?
Det var en gång en galge med en jobbig bakfylla och gudskomplex. Hon kom fram till du vet vad efter en hård gårdag och lång resa bakom ratten. Hon hade halft hunnit sätta upp tältet innan hon redan slarvade bort västen tre gånger om och fick straffbonka. Det är en prestation som skulle ge VG på vilken kurs som helst, om bara kursen hade hetat “Hur man blir av med bakfyllan 101: Speedrun ed.”.
Ungefär där kom första bakslaget. Hon lade en spya, som hon planerade att göra framför en barnfamilj men blev omdiregerad till skogen istället. En mindre klok person hade tolkat det som kroppens tydliga kommentar till upplägget, men vår bedåradne galge tolkade det som en av sina tre spyor, som denna underbara galge brukar säga:
“tre spyor sen läggdags, för efter tredje är det bara pinsamt!”
Så hon plockade fram sin trogna följeslagare, flaskan med Sierra Tequila, och började sippa lite lätt.
Härjet på campingen pågick till klockan 22, då gruppen förflyttade sig till fältet för fortsatt stök. På vägen dit fortsatte hon att sippa på tequilan, helt i linje med principen att man ska vara väl förberedd inför ett större moment. Och momentet var hennes första atomubåt.
I hennes huvud fanns då en enda tanke, samma tanke som ligger bakom de flesta av hennes bästa bedömningar:
“Hur svårt kan det vara?”
Det visade sig att svaret fanns att hämta på ungefär tio minuter. Hon drack sakta och inte säkert upp jägern, efter det finns bara fragment: små, spretiga minnesbitar. Ett av dem visar henne sittande i halv fosterställning, lätt jätteförtvivlad. Det är den sortens bild som säger mer än vad man egentligen vill.
Sedan kommer ett abrupt avbrott i kvällens förlopp från vår fantastiska galges perspektiv.
Nästa som hände var att hon vaknade på akutmottagningen i Jönköping. Hon bar en blå tröja som hon fick av akuten, ett par byxor och linne som hon inte kände igen, och hade även fått små klistriga elektroder på bröstet som blippade vänligt i takt med hennes puls.
Och här kommer sagans mest orimliga vändning: hon kände sig helt utvilad. Helt återställd, redo för dag två. Det finns ingen vetenskaplig förklaring till detta, men fenomenet är väldokumenterat bland andra närvarande individer, borttappade solglasögon (RIP Klokers brillor) och sjukhussängar.
10/10, would recommend!
Men även för:
"Byxor är gay!"
"Tröja är gay!"
"Bh är gay!"
"Kläder är gay!"
"Kom igen det blir kul!"
"Jag hade gjort det, gör det!"
"Varför inte?"
"Tror inte du vågar!"
"Det finns omtentor men inte omphester!"
"Ripp-ed, nej. Ripp-ed, fy!"
"Tänk på din FOMO!"
"Vad är det värsta som kan hända?"
"Du kan vila när du är död!" - Skalla
Skriv din text här...
Ett andra stycke vid behov.
Anteckningar och guider som jag bygger på över tid.
Till wikin →Tankar, projekt och lärdomar längs vägen.
Till bloggen →Ett urval av mina bilder.
Till portfolion →